Back in Sweden!

13 månaders resa är över. Den 1 mars 2012 lyfte planet mot Singapore och 12 länder och mängder med platser senare landade jag på Arlanda i ett väldigt kallt Stockholm. Det var härligt att se Stockholms kustlinje när planet flög in över landet. Tiden har gått otroligt fort och det är lite svårt att förstå att det redan har gått 13 månader sedan vi åkte iväg.

Hur känns det då att vara hemma efter så lång tid? Jag trodde att jag var rätt så förberedd på hur det skulle kännas och hur det skulle bli att vara hemma igen. Men jag var inte alls förberedd, jag tror inte att  det går att förbereda sig för hur det ska kännas. 

Det är  konstigt att vara hemma samtidigt som det är kul! Det är svårt att förklara känslan på ett bra sätt för att andra ska förstå, jag är lite kluven och har nog inte riktigt förstått att jag kommit hem för att stanna ännu. 

Det har varit en helt fantastisk resa, där jag lärt mig väldigt mycket, framförallt om mig själv. Varje dag har varit nya intryck och jag har mött många människor, både lokalbefolkning och andra resanden som gett mig nytt perspektiv på livet och världen. Världen är liten, det finns alla möjligheter att bo och vara var som helst om du verkligen vill. Jag var social och framåt tidigare men är ännu mer social nu. Jag stannar och pratar med folk jag inte känner överallt vilket har varit en av de bästa upplevelserna sen jag kom hem till Stockholm, folk blir så glada och det är väldigt trevligt! Mitt tankesätt har förändrats mot innan jag åkte och jag har omvärderat vad som är viktigt. Vad som har varit bäst och sämst etc etc kommer i ett annat inlägg, eller så låter jag helt enkelt de som är intresserade att fråga mig direkt. Ja så får det bli! ;)

Jag rekommenderar alla att göra en sån här resa. Fundera inte utan gör det, åk!

När jag landat mötte Gurra och Martin upp mig och på kvällen överraskade jag min syster på en restaurang som Daniel, hennes pojkvän hade bokat bord på. Det var väldigt roligt. Har saknat syrran väldigt mycket så det var jättekul att träffas igen.

Sedan har jag varit på brunch, Middag med grillning - supergott! - biobesök, Casinobesök, långpromenader, jobbintervjuer, fikat, träffat Martin och Emmelies lilla Tuva för första gången, varit på spelning på debaser, varit på lilla hotellbaren ett antal gånger, träffat massa kompisar, suttit i solen på Snaps. Veckan har varit kanon!

Stockholm! 

Vackra Emmelie och söta Tuva!

I lördags överraskade jag mina föräldrar här i Stockholm. De hade inte en aning om att jag var hemma för jag hade hållt det hemligt. De skulle på Jerry Williams och kom upp vid 12 med buss. Jag kommer aldrig glömma pappas chockade blick när han fick syn på mig och den kram jag fick när han insåg att det var jag. Jag blev nästan mosad, men det var härligt! Jag kommer heller aldrig glömma hur chockad mamma blev, som backade bort och bara skrek mitt namn om och om igen innan hon nästan mosade mig med. En lyckad överraskning :D

Nu ser jag fram emot kommande resor, nya upptåg, att träffa min bror med familj, träffa alla jag känner, börja jobba igen och få uppleva våren.

Vi ses snart!!

Back in Bali

Så var vi tillbaka i Bali, Seminyak. Ni som följt bloggen vet att vi varit här en gång tidigare, förra sommaren. Vi ville surfa igen så därför blev det att åka hit igen. 

Jimmy har surfat en hel del medan jag själv mest solat. Vädret har varit rätt kasst till och från så när det är sol så passar jag på. Vilket visserligen har resulterat i att jag just nu har världens rödaste rumpa och har svårt att sitta. 

Jag är ganska färdig med resandet just nu faktiskt och det var lite poängen också med att resa så här länge. Vardagen med rutiner och att göra något vettigt om dagarna börjar kännas mer och mer lockande. Resåret börjar leda mot sitt slut så jag har börjat söka jobb eftersom jag sa upp mig inför den här resan. Det har gått förvånansvärt bra. Jag trodde att det skulle bli ett problem att jag befinner mig på andra sidan jordklotet men företagen hemma har än så länge inte sett det som ett hinder utan har gärna haft intervjuer via Skype. Jag har inte valt tjänst ännu men det känns väldigt skönt att veta att jag kommer ha jobb när jag kommer hem. 

Idag är det strålande solsken så nu ska jag ner till stranden. Det blir att ligga på rygg ;)

Har lyxat till det med finare hotell. Palmhyddor och fläkt har gjort sitt just nu.

Surfar-Jimmy

Jag solar och spanar på surfare och kitesurfare. 

Massa med risfält.

Fiskebåtar

Lokalborna firar inför Bali Silent day i Seminyak. Den 11 mars är det Balinesiskt nyår och den
12 mars (Silent day) får ingen jobba, elektriciteten stängs av, ingen får gå ute på gatorna.
Så imorgon ska jag bunkra mat inför instängningen på hotellet. 

Solnedgång i Bali.

Strutsar, kitesurfing och tunnlar

Hej igen alla glada!

I slutet på januari åkte vi vidare till sydöstra Vietnam, Mui Ne beach, kitesurfers paradise. Jag hade inte en aning om att det skulle vara så mycket kitesurfare där men när vi gick ner på stranden var det hundratals med kitesurfare i vattnet. Helt galen syn! Mui Ne beach är fantastiskt fint med långa vita stränder. 

Både jag och Jimmy började ta kitesurflektioner. Det var verkligen jättekul! Att hantera kiten var ju inte helt lätt i början men när jag väl fattade så var det riktigt roligt. Så nu har jag kollat upp kurser i Stockholm och ska fortsätta i sommar. Kul kul!

Vi besökte även sanddynerna utanför Mui Ne där vi också red på strutsar!

Det här var vad vi såg första dagen vi kom till Mui Ne beach.

Mui Ne.

Riggar kiten.

Redo för kitesurfinglektion

Mui Ne beach.

Väldigt vad mycket sand!

Jimmy lattjar på sanddynerna.

Mera sand.

Det här är världens sötaste lilla Panda. Någon som vet vad det är för sort? För en sån vill jag ha!

Solnedgång i Mui Ne.

Vad avslutar man en dag med? Jo lite strutsridning!

Det var faktiskt väldigt kul. Det kändes som att man flög fram, like a bird!

Vi bodde på Surfers guesthouse.

Sen åkte vi Ho Chi Minh city, Vietnams största stad. Om du är där så bör du besöka Bobbys coffehouse. De har en gratis bio som visar senaste filmerna och man kan äta mat och ta en öl eller två framför filmen. Väldigt trevligt!

Vi har också besökt Cu Chi - tunnlarna vilket är ett omfattande nätverk av underjordiska tunnlar som användes under Vietnamkriget. Det går inte att gå rakt i dem utan man måste huka sig ner och dessa användes som gömställen, vapengömmor, kommunikationsleder etc. Vi gick i 140 meter och det var trångt och varmt men väldigt häftigt att se vad de byggt.  

Ett av de hål som soldaterna gick ner genom för att komma in i tunnlarna.

För att fienden inte skulle hitta dem när de lagade mat så lät de röken sippra
ut flera hundra meter från deras location så  röken inte skulle avslöja dem. 

Ventilationshål för tunnlarna.

Trångt! 

Många fällor fanns för att stoppa fienden.

Jag gillade verkligen Vietnam så dit kommer jag definitivt åka igen. Efter allt det här flög vi till Malaysia och kollade in Georgetown i nordvästra Malaysia under en vecka, en väldigt trevlig liten stad. 

Det var allt hittills. Nu är vi i Bali, men det får bli ett annat inlägg ;)

See you soon!

Kambodja

Så kom vi till Kambodja!

Robin åkte hem och Pettsson åkte vidare till norra Thailand medan jag och Jimmy åkte till Kambodja via Bangkok. Anledningen till att vi inte åkte direkt från Laos var att det skulle ta 24 h med buss vilket vi absolut inte kände för.

Vi åkte med buss till Siem Riep och kollade in Angkor Wat. Angkor wat är ett stort hinduiskt tempelområde och världens största religiösa monument.

Angkor wat

Mitt i Angkor wat.

En hel del tempel var rätt så ostabila. 

Träd växte på templen. Hur sjutton gick det till?

Mitt favorittempel var ett som hade en massa ansikten som var uthuggna i sten. 

En häst.

Grön sjö vid Angkor Wat.

Vi var inte ensamma. ALLA vill åka till Angkor Wat.

Irish coffee på min födelsedag!

Sen åkte vi till Phnom Penh där vi bodde hos Eric, en kille som vi träffade i Filippinerna. Thank you so much Eric for your hospitality!

Han visade oss till restauranger och vad vi borde se när vi är i Kambodjas huvudstad. Bland annat besökte vi S-21 Toul Sleng, en skola som hölls som tortyrfängelse under Pol Pots styre. Idag är det ett museum. 

Fångarna satt där mellan 2-4 månader innan de avrättades. 7 st (!) av uppskattningsvis 20 0000 fångar överlevde fängelset. Väldigt känslosamt besök. 

Vi stannade i Phnom Pehn i 6 dagar och åkte sen vidare med buss till Vietnam!

En av byggnaderna som hölls som fängelse.

Ett av klassrummen.

Klassrum där det byggdes celler. 

Fångar som gräver gravar. 

En av de sju som överlevde som signerar sin bok om händelsen.

Taggtråd sattes upp för att fångar inte skulle kunna hoppa och ta självmord. 

Kambodja och Vietnam fredsmonument.